Astronomi 6

Lektion 601 av Sarah Broke

Aristoteles (384-322 f Kr)

Aristoteles var en av västerlandets med inflytelserika filosofer. Redan som ung blev han elev till Platon vid Platons Akademi, han stannade där i 20 år tills Platon dog. Senare blev Aristoteles privatlärare åt den makedoniske kungen Filips son Alexander. Detta är samma Alexander som blev berömd som världshärskaren Alexander den store.

År 336 f Kr. grundade Aristoteles sedan sin egen filosofskola i trädgården Lykeion. Aristoteles behandlade allt dåtida vetande i hans skrifter och flera av hans idéer inom fysiken och astronomin blev avgörande inflytande för närmare 2000 år. De mest perfekta figurerna var cirkeln och sfären, klotformen och det var dessa som fick en stor plats i hans världsbild.

Det var Aristoteles som började med den geocentriska världsbilden. Han ansåg att i universums mitt så finns den runda klotformade orörliga jorden. Det är här där allt består av de fyra elementen jord, vatten, luft och eld. Runt om jorden så kretsar ett antal genomskinliga sfärer. Det är dessa som himlakropparna är fästade, alltså månen, solden och de fem då kända planeterna. Ytterst i universum kretsar den sfär den ”fixstjärnorna” är fästa. Både sfärerna och deras himlakroppar är bildade av den oföränderliga etern som är det femte elementet. Men den geocentriska världsbilden var inte fulländad. Det var Ptolemaios som fulländade den.

Aristarchos (Ca 320 -240 f Kr)

Aristarchos var en grekisk astronom och matematiker som kom från Samos. Aristachos anses vara dem förste som föreslog att jorden och andra himlakroppar rörde sig runt solen i banor. Han studerade även månförmörkelser och tolkade dem rätt. Det var sådant som att månen passerade jordens skuggkon. Genom observationer av sådana förmörkelser listade han ut att månens diameter är en tredjedel av jordens, vilket är väldigt nära det rätta värdet. Han gjorde även försök till att bestämma förhållandet mellan avståndet till solen och månen genom observationer av månens faser.

Eratosthenes (ca 276-194 f Kr)

Eratonsthenes var en grekisk astronom och matematiker. Han var verksam i Egypten vid det berömda biblioteket vid Mouseion i Alexandria.
Eratosthenes var den första som genomförde en vetenskaplig uppmätning av jordens storlek och kunde därmed visa att jorden var rund. Det värde på jordens omkrets som han beräknade var väldigt nära det värde som man idag tolkar som korrekt, 40 000km. Eratosthenes räknas som geodesins (jordmätningsvetenskapens) grundare.

Ptolemaios (ca 100-160)

Ptolemaios var en framstående geograf och matematiker som var verksam i Alexandria i Egypten. Han kom med en världsbild som byggde på Aristoteles åsikter. Världsbilden som Ptolemaios kom med innebar att jorden utgjorde ett centrum och de andra himlakropparna rörde sig runt, för att förenkla den något. Det var Aristoteles geocentriska världsbild som Ptolemaios fulländade. Denna världsbild kom att kallas geocentrisk världsbild.

Lektion 602 av Sarah Broke

Nicholas Copernicus (1473-1542)

Nicholas Copernicus var en polsk astronom som föddes i Torun. Han studerade vi universiteten i Krakow, Bologna och Pauda för att sedan återvända till Polen igen. Copernicus var en väldigt kunnig man och han kände till antikens tänkare. Någon som har var starkt inspirerad av var bland annat Atistarchos verk. Copernicus föreslår att solen var universums medelpunkt vilket då stred mot den allmänt accepterande tanken, för då var jorden alltings mitt. Men Copernicus slutande inte där, han fortsatte med att förslå att jorden rörde sig runt solen på att år och att den vrider sig runt sin egen axel på ett dygn. Precis som många andra antog han att himlakroppar rör sig i cirklar och förklarade jordens och planeternas rörelse i ett system av cirklar. Det var strax innan hans död som han lade fram teorin om himlakropparnas rörelser. Men det blev ändå inte löst riktigt här. Det var Copernicus som kom med den heliocentriska världsbilden. Alltså då solen är centrum och planeterna rör sig i banor runt solen. Men detta började inte accepteras föres under 1600- och 1700-talet.

Tycho Brahe (1564-1642)

Tycho Brahe var en dansk astronom. Brahe var framför allt en observerande astronom. Vid sitt observatorium i Ven hade han tillgång till de bästa instrumenten som den tidens instrumentmakare kunde göra. Brahe visade då att novan1572 låg i "fixstjärnornas sfär". Han lyckades också få reda på att kometen av år 1577 måste befinna sig längre bort än månen. Han konstruerade sin egen världsbild där solen och månen snurrade runt jorden och resten av planeterna snurrade runt solen. Något annat som Brahe gjorde som var stort för astronomin var hans observationer av Mars som sedan Johannes Kepler fick tillgång till.

Johannes Kepler (1571-1630)

Johannes Kepler var en tysk astronom. Han försökte med flera metoder att beskriva planetsystemet och dess rörelse. Hans första försök att få publicerat sitt arbete misslyckades, men han fortsatte att arbeta med planeternas rörelser trotts detta. När Kepler sedan kom till Prag i början av 1600-talet började han jobba som assistent åt Tycho Brahe och hans inspiration blev förnyad. När Brahe dog fick Kepler tillgång till hans observationer var Mars. Kepler formulerade sina två första lagar för planetrörelser men hjälp av Mars rörelser. År 1618 utgav han Epitome Astronomiae där hans tredje lag finns med.

Galileo Galilei (1564-1642)

Galileo Galilei är en Italiensk fysiker och astronom. Han började en systematisk experimentell undersökning av Aristoteles mekaniska teser. Hans experiment för fallande kroppar kan vara det som är mest känt. Det var Galilei som öppnade vägen för Newton Galilei var även en av de första astronomer som använde kikaren för astronomiska observationer. En rad viktiga upptäcker publicerades i Stjärnbudbäraren 1610, där bland annat ringberg och kratrar på månen, Venus faser, Jupiters månar, solfläckar och stjärnhoper beskrivs. De fyra ljusstarkaste av Jupitersmånar benämns än idag de Galileiska satelliterna. År 1630 var Galilei färdig med sitt epokavgörande arbete Dialog om de två viktigaste världssystemen. Detta fick honom i konflikt med den katolska kyrkan då de två världssystemen var Aristoteles geocentriska (som kyrkan stöttade). Och Copernikus heliocentriska som Galilei ansåg sig ha funnit bevis för.

Isaac Newton (1642-1727)

Isaac Newton var en engelsk matematiker, fysiker och astronom. Han utarbetade en teori för ljusets natur och visade bland annat att det vita ljuset kunde sönderdelas men hjälp av ett prisma. Han förklarade den kromatiska aberrationen (ljus av olika våglängder bryts olika mycket i ett optiskt element.) Ett avbildningsfel som uppkommer när man använder linser och konstruerade vad som ännu idag kallas för ett Newtonsteleskop. Newton insåg var att den kraft som höll i månen i dess bana är densamma som den vanliga tyngdkraften. Det var med hjälp av detta som har formulerade sin berömda lag om gravitationen.

Lektion 603 av Sarah Broke

OFF: Här ska eleverna få göra ett litet rollspel. De kommer att få varsin roll som de olika historiska personer som de har jobbat med. Därefter kommer de att få gå runt i klassrummet och berätta för andra vem de är och vilka upptäckter som de har gjort.