Astronomi 7

Lektion 701 av Viktoria, med hjälp av Sarah Broke

Vårt solsystem är det planetsystem som domineras av stjärnan Sol med åtta planeter och deras månar samt otaliga andra mindre objekt såsom meteoroider, asteroider och kometer. Merkurius, Venus, jorden (Tellus) och Mars utgör de inre planeterna och de yttre utgörs av Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus som också kallas för gasjättar. Pluto ansågs länge vara en planet men räknas idag som en dvärgplanet. Både de inre och yttre planeterna snurrar i ett och samma plan runt solen. Deras avstånd mellan varandra är en bestämt matematisk regelbundenhet, planeterna kan alltså inte åka hur de vill utan de måste följa sin egen bana runt solen.

Lektion 702 av Viktoria

Merkurius är den innersta och minsta planeten i solsystemet och har en omloppstid runt solen på 88 dagar. På grund av sin närhet till solen är den svår att observera från jorden och kan bara ses i gryning eller skymning, ändå har Merkurius varit känd i åtminstone 5 000 år. Planeten saknar, precis som Venus, naturliga satelliter (månar). Ytan är ganska lik månens då den har relativt många kratrar. Merkurius har ingen atmosfär att tala om och temperaturerna varierar mellan -173° Celsius i botten av kratrarna vid polerna och 427° Celsius på de varmaste ställena på solsidan. Planetens namn kommer från romarna, som namngav den efter den romerske guden Merkurius.

Venus är den andra planeten i solsystemet räknat från solen, den är nästan lika stor som jorden. Liksom de övriga kända planeterna sedan antiken i västerlandet (till och med Saturnus) namngavs den av grekerna, varifrån vårt namn härstammar. Den fick namn efter deras kärleksgudinna Afrodite men precis som för övriga planeter togs systemet över av romarna vars namn sedan ärvts (deras kärleksgud hette Venus). Givetvis har planeten varit känd mycket långt innan antiken och haft olika namn i olika kulturer.

Planeten är molnbeklädd med en atmosfär i huvudsak bestående av koldioxid men även mindre delar kväve, svaveldioxid och vattenånga ingår. Detta gör planeten mycket varm och ogästvänlig för liv. Venus kan främst ses i samband med solnedgång och soluppgång och kallas därför ibland för aftonstjärnan respektive morgonstjärnan. Venus tillsammans med Merkurius är de enda planeterna i solsystemet som saknar månar.

Jorden (Tellus) är den tredje planeten från solen och den största av de så kallade stenplaneterna i solsystemet. Jorden har en naturlig satellit kallad månen (Luna).
Med flera miljoner arter, inklusive människan, är jorden den enda himlakroppen där man vet att liv existerar. Planeten bildades för 4,54 miljarder år sedan och liv uppstod inom en miljard år från dess skapelse. Jordskorpan, jordens yttre lager, är uppdelad i en rad olika segment, kallade kontinentalplattor, som långsamt rör sig över ytan. Omkring 71 % av ytan är täckt av hav med saltvatten, resten består av öar och kontinenter. Jordens inre är fortsatt aktiv med en relativt fast mantel, en flytande yttre kärna som genererar ett magnetfält samt en fast inre kärna främst bestående av järn.

Mars är den yttersta av de fyra stenplaneterna i solsystemet. Mars har fått sitt namn efter den romerske stridsguden Mars och kallas ibland för "den röda planeten" på grund av sitt rödaktiga utseende. Den röda färgen beror på stora mängder järnoxid (rost) som finns fördelat över ytan och i atmosfären. Mars har polarkalotter som innehåller vatten och frusen koldioxid samt det största berget i solsystemet, Olympus Mons. Man kan se Mars med blotta ögat och planeten är obebodd och mycket torr. Det har dock funnits mycket vatten på Mars och gör det fortfarande men numera i form av is både över och under ytan. Mars har två månar, Phobos och Deimos, vilka båda är små och har en oregelbunden form. Månarnas namn är grekiska och betyder skräck och fruktan.

Jupiter är den femte planeten från solen och är med stor marginal solsystemets största planet. Dess massa är 2,5 gånger så stor som alla de andra planeternas sammanlagda massa. Planeten är en så kallad gasjätte och man är inte säker på om planeten ens har en fast yta. Planeten har fått sitt namn efter den största guden inom romerska mytologin, Jupiter. Även om namnet är romerskt har planeten varit känd under andra namn sedan urminnes tider.

I likhet med de övriga planeterna bildades Jupiter av rester från det gasmoln och det stoft som gav upphov till solen. Under miljontals år kolliderade fasta partiklar med varandra och byggde därigenom upp stora klumpar av sten och metall. Vissa blev tillräckligt stora för att deras egen tyngdkraft skulle dra till sig mer materia och ibland kolliderade de och slogs ihop med varandra. Jupiter har ringar som Saturnus men mycket mindre och hittills har man upptäckt 63 månar.

Saturnus är den sjätte planeten från solen och den näst största i solsystemet. Den är en så kallad gasjätte, känd sedan förhistorisk tid. Galileo Galilei var den första att observera den genom ett teleskop år 1610. Saturnus är nittiofem gånger så tung som Jorden och har nio gånger så stor diameter. Saturnus ringar förblev unika i solsystemet till 1977 då tunna ringar upptäcktes runt Uranus och kort därefter även runt Jupiter och Neptunus. Saturnus har i dagsläget 60 bekräftade månar. Eftersom Saturnus är synlig för blotta ögat har planeten varit känd sen antiken. Då Saturnus är så avlägsen visste man inte mycket om planeten innan teleskopet uppfanns.

Uranus är den sjunde planeten från solen. Uranus är den latinska formen av det grekiska gudanamnet Uranos som även betyder himmel. Uranus är en av solsystemets fyra jätteplaneter och är av ungefär samma storlek som Neptunus. Planetens rotationsaxel har en lutning på hela 98 grader, vilket innebär att planeten inte snurrar utan snarare ”rullar” genom rymden på sin bana runt solen. Det tar 84 år för Uranus att fullborda ett varv runt solen. Uranus är täckt av moln och har ett grönblått skimmer. Det grönblåa ljuset beror på att det är metan, i form av små kristaller, i atmosfären som absorberar allt rött ljus vilket gör att det reflekterade ljuset är grönblått. Uranus har ett ringsystem av inte mindre än elva ringar. Ringarna består av sten, från små korn till block uppemot 10 meter, och is.

Neptunus är den åttonde planeten från solen, en så kallad gasjätte, och har fått sitt namn efter havsguden Neptunus i romersk mytologi. När den Internationella astronomiska unionen beslutade att Pluto inte längre var en planet, blev Neptunus den yttersta planeten i solsystemet. Neptunus är mycket lik Uranus, både i fråga om atmosfär och kemisk sammansättning – båda består huvudsakligen av väte, helium och metan. Neptunus tar emot mindre än hälften så mycket solljus som Uranus men den värme som härstammar från dess inre gör Neptunus något varmare än Uranus. Trots att Neptunus ligger längre bort ifrån solen än vad Uranus gör så har den en mycket livligare atmosfär. Den har vindar som kan komma upp i 2 500 kilometer i timmen, vilket är den högsta vindhastigheten i solsystemet. Den mest kända egenskapen hos Neptunus torde vara den "stora mörka fläcken". Den har en diameter på cirka 16 000 kilometer och är mycket lik Jupiters "stora röda fläck". Neptunus har ringar, de är mycket mörka och består troligen av stendamm. En av de totalt sex ringarna visade sig ha en egendomlig vriden struktur. Neptunus har sex inre månar och Triton är den enda stora månen som kretsar kring Neptunus.

Lektion 703 av Viktoria

OFF: Eleverna har kvar planeten som professorn delade ut till dem lektionen innan. Utifrån de fakta som hittats ska eleverna var för sig spela upp en händelse som planeten varit med om, de får ta hjälp av professorn som kan ställa upp som statist om det behövs. Denna händelse kan vare påhittad, baserad på ren fakta eller både och. Exempel på rollspel: hur planeten eller dess måne/ring fick sitt namn, hur planeten blev till, guden som gav sitt namn till en måne etc.