Mr E. Adler

Från Dursley

Eric Adler, Dursley

”Eric! Det är mat, kom in nu!” Ana Adlers röst ljuder över den stora, gröna gräsmattan som finns bakom det vita trähuset där elvaåriga Eric bor tillsammans med sin familj. Den svarthåriga pojken vänder sin kvast och susar ner mot marken. Han vet av erfarenhet att det är bättre att gå in på en gång när hans mamma ropar att det är mat och inte stanna kvar i luften och göra en loop till eller något sådant, även om det är det han mest av allt känner för. Inte så att hans mamma är en fruktansvärt arg och elak typ som sätter skräck i sina barn, hon är snarare en väldigt snäll och gullig häxa, även om de senaste månadernas graviditetshormoner gjort henne lite lynnig, men hon är samtidigt väldigt bestämd och struntar man i att komma när det är mat blir hon till sist irriterad. Han ställer tillbaka sin kvast i det lilla kvastskjulet som finns på precis bredvid altanen här på baksidan. Det finns två kvastar till därinne, en rensopare som är hela familjens och en komet som är hans pappas. Under sin skoltid spelade han sökare i Ravenclaws quidditchlag och quidditch är något som han fortfarande är väldigt förtjust i. Förtjusningen över quidditch är något Eric har ärvt och han förstår inte hur hans storasyster Emma kan avsky att flyga. Lillebror Elias verkar inte heller vidare förtjust i det, även om han inte är ovillig som Emma. Han får väl helt enkelt hoppas på att nyfödda lillasyster Ellen börjar tycka det är kul när hon är stor. Så synd att han inte kommer få ta med sig sin kvast till Hogwarts när han ska börja skolan om två veckor.

Hogwarts är något Eric har tänkt mycket på senaste tiden. Det är klart att han alltid har tyckt att det verkar så spännande att börja, speciellt sedan hans storasyster Emma började för två år sedan och hon har kommit hem och berättat om trolldryckslära, ett porträtt av en läskig gammal tant som hänger i biblioteket och spöken som dyker upp när man minst anar det. Det är bara det att det alltid har känts så långt bort, som om det är något som ligger långt fram i tiden. Nu är det helt plötsligt bara två veckor kvar. Undrar vilket elevhem han kommer hamna i. De flesta av hans släktingar som har gått på Hogwarts har gått i Ravenclaw, men det är egentligen inte så många som ens har gått på Hogwarts. Farmor och farfar är födda och uppvuxna i Tyskland och mormor kommer från Mexiko. Det gjorde morfar också, men han är död nu. Att han har släkt från flera länder gör att han kan fler språk än de flesta andra elvaåringar, han kan hanka sig fram hyfsat på tyska och pratar spanska helt flytande. Hur som helst kommer Hogwarts bli en stor förändring i hans liv. Han kommer bo på skolan hela året, klara sig själv (även om han både har sin storasyster Emma och kusinen Samuel såklart) och få nya vänner. Han har ju alltid bott i det vita huset utanför Dursley tillsammans med mamma Hannah, pappa John, sina syskon Emma och Elias och alla husdjur. Ellen bor han ju också med, även om man inte kan säga att han alltid har bott med henne eftersom hon bara är snart två veckor gammal.

Husdjur är något det finns gott om hemma hos Eric. Hans mamma föder upp norska skogskatter, så de har en hel drös med sådana, plus att Emma har en egen katt som inte tillhör uppfödningen. Förutom katter har de även hundar, en uggla, kaniner och ankor. Trots detta lilla zoo så har faktiskt Eric inte ett eget djur. Inte så att han inte tycker om djur, de är väl helt okej, men han känner inget behov av att ha ett eget. Det finns ju redan så många hemma och han vill inte riktigt ha ansvaret för att ta hand om djuret helt på egen hand. Nog för att mamma kan hjälpa till om det behövs, hon jobbar ju till och med som djurbotare, men hon har poängterat noga för alla sina barn att ska de ha ett eget djur så ska det vara de som sköter om det och det är just det som sätter lite stopp. Så mycket vill han inte ha ett helt eget djur.

När han har ställt tillbaka kvasten skrapar han av sina svarta gympaskor mot mattan som ligger precis utanför altandörren och går in i vardagsrummet och därifrån in i hallen. När han går förbi hallspegeln reflekteras en ganska lång och smal pojke med svart, kort hår. Skulle han gå närmare skulle man kunna se att ansiktet är smalt och att han har mörkbruna ögon som ramas in av långa, svarta ögonfransar, en rak näsa, ovalt ansikte och ganska genomsnittlig mun. Flera flickor i hans ålder som har kommit till den punkt då de börjar tycka att pojkar kan vara lite söta skulle säkert säga det om honom. Själv har Eric inte börjat intressera sig för det där med flickor än. Det han är mest intresserad av nu är quidditch. Hans största dröm är att bli berömd quidditchspelare, kanske att få spela i landslaget eller något sådant. Att flyga är det han spenderar mest lediga timmar till, helt klart. Han vill så gärna bli bättre och lära sig mer om att flyga. Tänk att kunna göra Wronskis fint så där snyggt som de allra bästa sökarna gör. Tänk att kunna göra sådär snygga mål. Tänk att kunna göra de där räddningarna. Tänk att kunna skjuta dunkaren och få den att träffa precis den spelare man vill på precis det stället man tänkte. Att bli så duktig är hans stora ambition. Något som är tur för honom är att han är väldigt lättlärd, både när det gäller praktiska saker som quidditchfintar och teoretiska saker som språk. Förhoppningsvis kommer båda två väl till pass under hans år på Hogwarts, det första för att han ska kunna bli den bästa qudidditchspelaren Hogwarts någonsin har sett. Självklart ska han spela i sitt elevhems lag. Det andra för att han ska ha tid både att flyga och gå ut skolan med godkända betyg.

Om någon skulle beskriva Eric som person skulle antagligen personen först säga det där om att han älskar quidditch och att flyga och att det är det han är mest intresserad av och sedan att han är humoristisk. Trots att han inte är mer än elva år har han rätt bra koll på det här med ironi och det är något han använder sig av väldigt ofta. Han är dessutom väldigt kvicktänkt och kommer ofta på roliga saker att säga och får folk att skratta åt att det han sa är träffande och inte åt att det är den mest oväntade replik de skulle kunna tänka sig i en sådan här situation eller att det han säger är rent ut sagt dumt. Han är inte speciellt ordningssam av sig, utan hans rum är en enda röra. Det lite roliga är att Emmas rum ligger vägg i vägg och hennes ordningssinne kan bäst beskrivas så att sedan Eric lärde sig vad ordet pedant betydde för ett tag sedan har han kallat henne det ganska många gånger. Att stå mitt emot när båda deras dörrar är öppna är en syn som nästintill skulle kunna målas av och hamna på konstmuseum under namnet kontrast.

När Eric kommer in i köket går han först fram till diskhon och tvättar händerna och sedan går han bort och sätter sig vid bordet där resten av familjen sitter. På bordet stor lasagne, en rätt som han faktiskt tycker väldigt mycket om. Det är inte lika gott som hamburgare såklart, men nästan.
”Emma, lägg undan boken nu.” säger pappa till Erics storasyster som sitter vid bordet med näsan i en kärleksroman. ”Hör ni, vi tänkte göra så att vi tar och åker in till Diagongränden imorgon och köper era skolsaker, låter det bra?”
”Jag vill också börja skolan”, gnäller Elias. Han är för tillfället bara nio år och har alltså två år kvar tills han börjar skolan, något som pojken för tillfället klagar ganska mycket över. Eric förstår honom, själv har han också varit lite avundsjuk nu senaste åren när Emma har fått åka. Nu har ju Elias dessutom två syskon som får åka och då blir det väl kanske ännu mer. Jaja, nu är hans väntan över bara och det blir nog jätteroligt, hoppas han i alla fall. Varför skulle det inte göra det?