Örtlära 411

Stenmurkla

VAR: Växthus 4
HUR: Utvinn giftet genom att förvälla svampen

Förväll svampen två gånger i rikligt med vatten, vardera gången i minst fem minuter. Använd ca 3 volymer vatten till 1 volym svamp. Vattnet ska hällas bort efter varje kokning.

Ur läroboken "Dödens trädgård" av Amrit Sharma:

Stenmurkla, Gyromitra esculenta

Stenmurklan är en läcker liten vårsvamp som uppenbarar sig ur jorden likt en brun liten hjärna efter snösmältningen. Har sedan länge betraktats som en delikatess bland både magiker och mugglare, men är tyvärr mycket giftig.

Beskrivning:
Den brunfärgade hatten ger ett skrynkligt intryck, vindlad likt en hjärna.Hattkanten är inrullad och mestadels fastväxt i foten. Foten är smutsvit, ibland med svag dragning åt violett. Doften är ganska stark och av många ansedd aptitlig.

Stenmurklan växer ofta enstaka eller i små grupper på skogshyggen, vid rotvältor, längs stigar och gärna på sandig och mager mark. Den tittar fram på våren, strax efter snösmältningen och säsongen varar fram till maj-juni nån gång.

Gift och verkan:
I stenmurklan finns giftet Gyromitrin. Det är vattenlösligt och hamnar mestadels i kokvattnet vid avkokning av stenmurkla, men själva giftet i sig förstörs inte. Vid torkning av stenmurkla dunstar mycket av giftet upp i luften, det kan således vara farligt att vistas i samma utrymme som större mängder färsk stenmurkla eftersom man då kan få i sig giftet genom inandning. Det är livsfarligt att äta obehandlade stenmurklor. Förgiftningen karaktäriseras av två faser, där den första i regel inträder 5-12 timmar efter det att man förtärt stenmurkla. Insjuknar man kort tid efter att ha ätit svampen ska man ta sig till en botarmottagning eller åtminstone konsultera en botare.

Den första fasen av det akuta insjuknandet, gastrointestinal-fasen, karaktäriseras av trötthet, huvudvärk, magvärk, yrsel, illamående, ideliga kräkningar och ibland vatten- eller blodinnehållande avföring. Vanligen återhämtar man sig från den första fasen efter 2-6 dygn och i flertalet fall uppträder inga fler symptom. I allvarligare fall uppträder efter en tid den så kallade hepatorenal-fasen, som kan innehålla inslag av neurologiska symptom (yrsel, svettningar, dubbelseende, huvudvärk, koordinationsproblem och balansrubbningar) och ibland sönderfall av de röda blodkropparna. Under detta skede märks i ovanligare fall rastlöshet, sinnesförvirring, utvidgade pupiller, ryckningar och kramper som gör det svårt att andas och som kan leda till medvetslöshet och döden.

Användning
Stenmurkla är god att äta och har länge betraktats som en delikatess, men är tyvärr mycket giftig. Avkokning i rikligt med vatten 2 x 5 minuter, eller torkning i minst 3 månader är metoder som brukar rekommenderas innan man tillagar och äter stenmurkla. Tyvärr har giftet i svampen visat sig vara svårt att avlägsna helt och hållet även med dessa metoder. Förutom att äta själva svampen har man faktiskt användning av själva giftet i trollbryggdskonsten. Det används som alternativt bränsle istället för eld under kitteln. Giftet kan under rätt beredning hålla en extrem värme mycket länge utan att man behöver se över den likt en eld under kitteln och passar sig utmärkt vid exceptionella långkok. Detta är dock inget som används av gemene magiker utan är endast något för trollbrygdsmästarna.

Lektionsförfattare: Funa