Trollkonsthistoria 207

Trollstavar hos antikens greker, egypter, romare och vikingar

Tid på året lektionen ges: Sen sommartermin

Instruktioner

-

Ur läroboken:

De allra första fynden av små trollstavar, till skillnad från de av ”vandringstyp” hittas i egyptiska slavgravar från antiken. Även i civilisationer verkar det vara något ovanligt som användes av de fattigaste om de alls förekom.

Gemensamt för alla de här kulturerna var deras vana att rista in olika gudanamn och välsignelser på sina trollstavar. Ju förnämare trollstavens ägare var, desto mer utförlig och personlig blev texten. Det fanns också vissa gudar vars välsignelse bara fick ges till särskilt viktiga personer.

I det antika Egypten var det vanligt att köpa ädelstenar av olika slag till fästet. Även en del personer som i övrigt inte verkar ha levt i lyx tycks ha kostat på sig det om de hade möjlighet. Man vet inte riktigt varför, om de var av kulturella skäl eller om de trodde att det skulle påverka magin.

Både antikens Grekland och senare Romarriket tillverkade stora mängder ”arméstavar” till sina soldater, särskilt tillverkade för att fungera väl i strid. De var starka nog att fungera som vapen i närstrid (även om arméerna i betydligt högre grad bestod av mugglare med svärd eller spjut, som förväntades sköta närstriderna) och gjordes till antingen offensiva eller defensiva stavar. De var utmärkta till sitt syfte men hade inte mycket potential utanför stridssituationer, där soldaterna använde sina privata stavar.

Också vikningarna – här åsyftandes de som faktiskt ”gick i viking” och inte alla som tillhörde de olika folken – hade två trollstavar, en för strid och en i andra sammanhang. De använde också svärd och andra icke-magiska vapen. Deras stridsstavar var däremot personligt tillverkade och personen själv ansvarade för införskaffandet. Vikingarna (även de som inte gick i viking) var mycket förtjusta i att använda en tunn avklippt fläta av sitt eget hår att knyta runt trollstaven, eller i särskilt förnäma personers fall faktiskt innesluta ett par hårstrån närmast kärnan.

Lektionsförfattare: Embli