Trollkonsthistoria 210

Fakirer i Indien

Tid på året lektionen ges: Tidig vårtermin

Instruktioner

-

Ur läroboken:

I Indien fanns det en grupp magiker som kallades fakirer. Det finns fortfarande personer som kallar sig fakirer men ordet syftar då på lite andra personer som ofta är mugglare.

De indiska fakirerna var kända för två saker. Dels deras stora förtjusning i att lura mugglare på olika sätt. De brukade förtrolla rep till att likna ormar i röra sig i takt med musiken när de spelade flöjt för "ormarna". Det ryktas också att en del fakirer verkligen hade ett särskilt band med ormar och att ormviskare - det vill säga personer som kan tala med ormar - accepterades bland dem när de skyddes av de flesta andra. Ett annat välkänt trick som fakirerna brukade använda var att spela döda, låta mugglarna begrava dem och transferera sig själva ut ur kistan. De begav sig enligt rykten till magiska span under tiden. Efter ett par månader började de sprida ut rykten om vampyrer för att få mugglarna att gräva upp kistan igen, varpå fakiren transfererade sig tillbaka in i kistan igen och hälsade på mugglarna livs levande. Fakirerna tyckte att det var ett strålande skämt, även om de fick vara beredda på att försvara sig då det hände att de attackerades av skräckslagna mugglare. Vid andra tillfällen dyrkades de närmast som gudar.

Fakirerna var också kända för sin benägenhet att plåga sig själva. En del av det var trick. Att låtsas gå på glödande kol för att åter igen skoja med mugglare. Andra gick verkligen på det glödande kolet. Spikmattor var också vanliga. De brukade också balansera på tå högt upp på smala träpålar för att träna sina kroppar och sinnen, vilket de ansåg skulle förstärka deras magiska förmåga. Självplågeriet genomfördes troligen av samma skäl.

Lektionsförfattare: Embli