Trollkonsthistoria 306

Försök till ett fjärde svartalfsuppror

Tid på året lektionen ges: Tidig sommartermin

Instruktioner

-

Ur läroboken:

Fortfarande var det oroligt mellan svartalfer och trollkarlar, även om det sällan gick så långt som till våld efter det tredje svartalfsupprorets slut. Många var missnöjda och hatade varandra under ytan. Svartalferna hade stora problem med arbetslöshet och diskriminering. En del flyttade till andra delar av världen men de flesta vägrade att lämna deras förfäders länder. Situationen började långsamt bli bättre men var fortfarande mycket dålig.

Den 14 oktober 1873 ockuperade 52 alfer det Nationella Magiska Biblioteket i London. De barrikaderade sig i byggnaden, höll bibliotekarierna och ett antal besökare som gisslan och deklarerade högljutt att det fjärde svartalfsupproret hade börjat. De förväntade sig stöd från sina bröder och systrar och hade förmodligen fått det om det inte vore för svartalfen Senrir den Yngre. Exakt hur han var släkt med Senrir den Segdragne – eller om han var det alls – har vi aldrig fått klarhet i och svartalferna vägrar att svara men kallade honom Senrirs arvinge.

Senrir den Yngre begav sig till trappan utanför biblioteket och höll där ett tal med magiskt förstärkt röst. Det transkriberades av närvarande reportrar. Intresserade elever kan läsa det, eller också kan professorn läsa upp hela eller delar av det för dem.

Mina bröder och systrar. Alferna inne i den här byggnaden går på fegheten väg, snarare än listens. Oförmögna att tänka ut en plan för hur vårt folk skulle kunna resa oss ur skuggorna vände de sig till blod och bitterhet som så många före dem. Jag säger er, det är inte styrkan att strida i sig som är värld att strida för. Att muttra till varandra och nära hat är ingen svårighet. Det är fredens väg som är svår. Att förklara vår ståndpunkt så att trollkarlar kan förstå. Att bygga upp det vi så länge sörjt att ha förlorat. Varför döda, varför själva dö, när vi istället kan planera annat i våra skuggor? En gång var vi ett respekterat släkte med affärsimperier under oss. Jag säger er, vi kan vara det igen. Om det så tar tusen år att bygga upp sten för sten kan vi vara det igen. Men varje steg vi tar på fegheten, på det öppna våldets väg, river ner en sten.

Alferna därinne är redo att spilla sitt och andras blod och säger att det är för vår skull. Jag säger, de har inte gjort något för oss. De vill nära vår bitterhet och vårt hat men kan inte erbjuda mer. Vill strida men kan inte erbjuda en framtid utan död. Jag säger er, vi kan skapa vår egen framtid. Alferna därinne har är redo att dö men har inte ens lämnat några barn efter sig. De säger att de främjar vårt släkte men om vi alla gjorde som de skulle vårt släkte gå under. Jag säger er, strid inte för en framtid av död. Bygg en framtid av liv. Det är en större svårighet, tar längre tid. Men det är den verkliga segern. När Senrir den Segdragne och hans alfer kom med sina krav gjorde de det inte för att se generationer dö, utan för att de drömde om ett bättre liv. Låt oss hedra dem genom att sträva efter det bättre livet. Låt oss ---

Vid de orden dödades Senrir den Yngre av en armborstpil i bakhuvudet. Svartalferna i biblioteket ville tysta honom men det fick motsatt effekt. De övriga alferna ute i Europa var ursinniga över att de dödat en av sina egna och vägrade ge upproret sitt stöd. Istället tittade de skadeglatt på när aurorerna sakta bröt sig igenom försvaret. Fyra dagar lyckades svartalferna hålla biblioteket och de såg till att dödas i strid hellre än att låta sig arresteras. Innan dess hade de dödat alla gisslan. Det var en tragisk händelse men de flesta experter räknar freden mellan svartalfer och trollkarlar, hur bitter den än kan vara, från Senrir den Yngres tal. Svartalferna byggde långsamt upp verksamheter, framförallt inom bankväsendet och lyckades vinna tillbaka respekt även om de är långt ifrån omtyckta.

Lektionsförfattare: Embli